Račišće

Idag hade vi satt larm på 9 för att äntligen få sova ut efter några tunga nätter. Andrei vaknade dock 7 och vid 8 tröttnade han på mitt sovande och bestämde sig för att väcka mig. För att undvika att återigen hamna i en turistfälla kollade vi noga runt på tripadviser för att hitta tips på fina stränder. Vi bestämde oss ganska snabbt för att ta oss till en stad (by?) som heter Račišće. På denna plats skulle två fina stenstränder finnas, en av dom skulle vara svåråtkomlig. Det svåråtkomliga lät bra för oss då vi ville undvika skrikande barn, samt mindre turister. Vi gick till turistbyrån för att fråga om när bussarna gick men han som jobbade där var så stressad att han sa fel tider då han trodde det var lördag. Vi vandrade iväg, såg en katt som bad om pengar, och visste inte alls när bussarna gick. Vi hade dock tur och lyckades ändå komma precis i tid och gå på rätt buss. På den lilla bussen var det 2/3 kroatiska tanter som handlat och 1/3 svenskar, vilket kändes som ett bra tecken. Vi åkte iväg och kom fram till en plats som kändes helt orörd av turister, och började ta oss mot stranden.

Vägen till stranden var ungefär 1,5 kilometer och det var en väldigt fin väg att vandra på. Inga människor syntes till och utsikten var fantastisk. När vi började närma oss radades fler och fler bilar upp och vi började redan känna att stranden kanske inte var så tom som vi hoppats på. Vägen dit var brant med många lösa stenar som man lätt kunde snubblat på, det med svåråtkomligt stämde alltså bra. Dock hindrade det inte barn att ta sig ner men stranden var ändå lugn och väldigt fin. Det var stora stenar på stranden som man fick fixa en stund med för att kunna få en liggyta som inte gjorde jätteont. Det skulle också varit ganska smärtsamt att gå om vi inte hade världens bästa uppfinning i vår ägo, badskor!!!! Hellre töntig än att känna smärta (nytt citat). De flesta var betydligt mer rutinerade än oss och hade tagit med matsäck, vi hade endast vatten. Vi stannade därför lite längre innan vi tog oss tillbaka till där bussen lämnade oss för att hitta mat.

Vägen tillbaka var såklart lika fin som vägen dit men lite jobbigare på grund av hungern. Vi bestämde oss för att äta på ett mysigt litet ställe nära till bussen. Vi beställde varsin pasta med tomatsås, jag en läsk och Andrei en öl med citronsmak. Ölen var god men smakade mer som lemonad med en hint av öl. Vi hade ingen aning om när bussarna skulle gå och precis när vi beställde kom en buss, så vi beslutade oss om att ta nästa. Under tiden som vi åt fick vi beskåda när busschauffören försökte backa ut en stor buss ur en liten gränd där en bil stod parkerad i vägen. På grund av bilens misstag hann vi äta och betala precis i tid tills när han äntligen fick ut bussen. Vi kom alltså med bussen vilket var skönt då vi inte visste när nästa gick. Lite av tiden han låg efter tog han nog igen för han körde väldigt snabbt tillbaka på den smala slingriga vägen.

När vi kom hem duschade vi och sen gick vi en runda, åt glass och letade upp en fin plats där vi satte oss för att läsa en stund vid havet. Efter lite läsande blev det en runda till supermarket där vi köpte ingredienser för att kunna göra en version av grekisksallad att äta hemma. Vi kompenserade även för vårt stora (!!!!!) misstag vi gjorde igår när vi råkade köpa apelsin-iste istället för persika. Apelsinen åkte ner i vasken och persikan gladeligen i våra magar.

Nu är vi tillbaka i vårt fina rum och imorgon blir det en båt till den lilla ön Badija.

/ Hannah