Mackan som förändrade allt

Gårdagen var en väldigt oväntad dag, och antagligen den dagen vi mest kommer minnas av vår kroatienresa. Allt började i förrgår kväll när vi skulle borsta tänderna och lägga oss. Jag kände att jag inte riktigt var redo att avsäga mig mat för dagen, så jag tog en kvällsmacka, sittandes vid badrumsfönstret. På balkongen nedanför stod vår hyresvärd Rafael och hängde tvätt. Vi började prata, och tur var det för han trodde att vi skulle åka nästa morgon och hade därför tänkt sätta upp en lapp på vår dörr för de nya gästerna. Som tur är redde vi ut missförståndet och blev dessutom medbjudna på en strandtur dagen därpå.

Nästa morgon (igår/söndag) gick vi upp och träffade de andra som skulle med på resan. Det var våra våningsgrannar, de ungersk-amerikansa paret Nate & Ava och deras son Julian, samt två holländska damer. Vi blev skjutsade till en liten fin sandstrand i två omgångar av Rafael och hans lilla Peugeot. Under resan fick vi reda på mer om den mystiske Rafael, vars fullständiga namn är Rafael Lascaris de Gayangos de Tramontana och officiella titel är prins. På sin AirBnB-sida förklarar han att hans släkt är en väldigt gammal handelsfamilj i den forna Venetianska Republiken. Det trehundra år gamla familjepalatset där vi bor var rikligt inrett med målningar, statyer och gamla möbler. Bland annat hänger ett enormt självporträtt av en ung Rafael i militärkostym på vardagsrumsväggen, och i hallen möts man av ett liknande porträtt av en annan släkting. Han har titulerat sig som läkare, seglare och diplomat, vad han egentligen gör är fortfarande ett mysterium. Hans familj äger tiotals hus och fastigheter i hela världen, och när vi insåg att han ägde en Caravaggio-tavla värd 85 miljoner euro gick det upp för oss att vi hade att göra med en rik prins. Samtidigt var han lika generös som han eventuellt är rik, för hans rumspriser var bland de billigaste i Vis, trots det centrala läget.

Väl på stranden blev vi överlyckliga över att vi för första gången inte behövde ha badskor. Det var en jättefin långgrund sandstrand. Nathan & Ava:s son Julian underhöll oss med sina påhitt, igår var han övertygad om att han var kejsare av Kina och kommenderade alla vuxna som sina undersåtar. Han undrade även vad jag hade för dekorationer på armarna, och när han fick reda på att det var tatueringar så krävde han att få tatuera sig av sina föräldrar. Han hittade även på en oklar vattenlek som gick ut på att han kastade en boll på oss, vi kastade tillbaka den i huvudet på honom varpå han tjöt ”Too soon!!”. Väldigt oklart.

Efter en stund gick vi till en närliggande restaurang som drevs av Rafaels vän. Vi drack en hel del öl & vin och kom att prata en del med Nathan och Ava. Vi fick bland annat reda på att Nathan (som är amerikan men bosatt i Budapest sedan 20 år) var aktiv grungemusiker i Seattle när Seattlesoundet skapades, och var med i ett av de första grungebanden. De blev till och med signerade av Sony Music. Dessutom hade han träffat Kurt Cobain och Courtney Love(! – som han verkligen inte gillade för övrigt) samt spelat biljard med Dave Grohl. Senare flyttade han till Minneapolis och var där aktiv musiker under stadens funkperiod (Prince är en av flera som var aktiva där). Hans fru Ava var inte sämre utan hade på sin sida av Atlanten varit med och skapat den enorma ungerska musikfestivalen Sziget. Det var helt enkelt två väldigt intressanta och roliga människor som dessutom hade en duracellkanin till son med sig.

På kvällen tänkte jag och Hannah ta en pizza för att sedan se Suicide Squad på en utebio vi hittat. Nathan, Ava och Julian följde med oss till pizzerian. Väl där pratade vi om ordvitsar, Sverige och introducerade dem för det underbara Froggyland i Split. Vi kan ha råkat tvinga fram ett besök; Julian verkade tycka det var det bästa någonsin och kunde inte skilja sig med broschyren vi gav dem. När vi gick till bion och de gick hemåt insåg vi att vi antagligen precis varit på vår första ”pardejt”. Med ett femtioårigt par och deras 7årige son. De var dock skitcoola människor som hängt med Nirvana, startat musikfestivaler och som läser och inspireras av Bukowski. Vi fick deras mejl, telefonnummer och adress och lovade att höra av oss om vi någonsin åkte till Budapest. Bion var en väldigt mysig upplevelse, även om filmen var sådär. Det här inlägget skrivs på färjan mot Split (får se när det laddas upp). Vi har haft en underbar vecka på Vis, nu väntar Zadar och Plitvice!

/A