Osaka: Shopping, Mumin och Takoyaki

Imorse fortsatte vi på vår inslagna vana och gick upp 7.30 för att starta dagen tidigt. Efter en en frukost från 7-11 och kaffe på Starbucks begav vi oss för dagen mot Osakas norra stadskärna, Kita (eller Umeda). Navet för Kita är Osaka Station, tågbolaget JR:s nya megastation som har oändligt med matbutiker och shoppingvaruhus. Där fanns bland annat två varuhus med 10 våningar av butiker samt en hel bottenplan fylld med restauranger och en matmarknad. Vi tog oss beslutsamt upp för våningarna men insåg tidigt att prisklassen inte var kompatibel med en studentekonomi. På våning 8 och 9 fann dock Hannah vad hon letat efter i hela sitt liv; en Mumin- respektive Ghiblibutik. Ett antal inköp senare tog vi oss till våning 10 där vi gick ut på en helt okej terass och såg en hyfsad utsikt. Nu började klockan dock närma sig lunch så för att inte ge hungern överhanden tog vi en riktigt snabb hiss ned till bottenvåningen där vi åt Udonnudelsoppa. Till efteråt såg vi ett efterrättsställe i mathallen som hade en lång och ringlande kö – vi bestämde oss för att testa. Kön må ha varit lång men den rörde sig fort och efter 10 minuter hade vi fått vår dessert – en friterad degpinne fylld men vaniljkräm. Väl värd väntan!

Trötta på storskalig shopping och gallerior vandrade vi österut mot Nakazakicho, Osakas svar på Shimokitazawa. Ett väldigt charmig område med flera småbutiker, second handbutiker samt caféer. Kvarteret var extra charmigt då de hade en rustik charm med flera äldre bevarade byggnader, vissa till och med i trä! En väldigt skarp kontrast till det enormt moderna och stora grannkvarteret. Här vandrade vi omkring och njöt av den lugna atmosfären, kikade på en del kläder och avslutade med en kopp kaffe respektive te i ett fik som såg ut som insidan av en lada.

Med 2353 besökta butiker på kontot beslutade vi oss för att ta oss hem en sväng för att vila upp oss innan kvällen. Framåt kvällen begav vi oss återigen ut mot Dotonbori, ett väldigt neonspäckat kvarter i den södra stadskärnan Namba, för öl, mat och underhållning. Vi tog oss dit via en evighetslång shoppinggata vid namn Shinsaibashi-suji. Väl i Dotonbori provade vi slutligen den maträtt som Osaka är kanske mest kända för: Takoyaki. Det är friterade degknyten fyllda med bläckfisk, inlagd ingefära, vårlök och frasiga rispuffar eller något. Detta serveras sedan med majonnäs, en worchestershireliknande sås samt fiskflingor (inte i vårt fall dock). Överallt i Dotonbori hittar man dessa bollar som smakmässigt påminner ganska mycket om Okonomiyaki (på grund av att de har exakt samma sås-kombo). Vi tyckte att dem var okej men inte helt fantastiska – de var lite lätt frasiga på utsidan men ganska ofärdiga på insidan.

Med en förrätt i magen tog vi oss sedan till en bowlinghall för att bowla lite! Det gick förvånansvärt bra till en början att bowla, efter lite förvirring med att ta sig dit. Bowlinghallen hette snitsigt nog Dragon Bowl (en nickning åt mangan Dragon Ball) och man betalade per spelad match, inte tid här. Det blev tre matcher för oss där vi succesivt blev sämre och sämre. Det här med uthållighet.. Bowlingen väckte vår aptit och vi tog oss till ett av tripadvisor hajpat gyozahak i närheten. Likt allt utomlands som ligger högt på tripadvisor så var det nästan bara turister där. Maten smakade helt okej men var inget märkvärdigt. Vad som var märkvärdigt var hur deras chiliolja med 80% chiliflingor hade exakt noll hetta. Resans största besvikelse.

Innan vi avslutade kvällen tog vi oss till en spelhall där vi äntligen hittade vårt älskade trumspel som vi fick pröva på igen. En våning ovanför hittade vi sedan en spelautomat med ett mumingossedjur vilket innebar att vi behövde vinna den, kosta vad det kostar vill. Det tog oss totalt 7 försök men nu är han i lägenheten med oss. Imorgon ska vi försöka se lite tempel innan Elias kommer från Kyoto och vi ska hänga med honom! Elias är en vän från Uppsala som studerar i Kyoto i ett år. Bilder laddas upp någon gång under morgondagen förhoppningsvis.

/Andrei