Efter ett antal dagar av neonljusbonanza så kände vi att det var hög tid att se ett par tempel. Efter en 7-11 frukost (där Hannah fann vegetarisk pastagratäng!) tog vi tunnelbanan söderut mot Shitennoji, ett tempelkomplex som grundades på 500-talet! Det har dock tyärr brunnit ned och förstörts flera gånger så det är inte orginalstrukturerna kvar, men alltjämt har här varit en plats för buddhistisk tillbedjan i ett och ett halvt milennium. På insidan av huvudbyggnaden fanns en serie väggmålningar längs hela väggen som illustrerade Siddharta Gautamas (Buddha) liv, från födelse till död. Det ovanliga med detta var att han faktiskt framställdes som indisk och med fler personer med indiskt utseende omkring sig på målningarna. Japan (och t.ex Kina) brukar annars inte vilja göra sig gällande att Buddha ursprungligen kommer från Indien.

Vi begav oss sedan vidare till fots mot Namba/Dotombori där vi skulle möta upp Elias, min klasskamrat från Uppsala som är i Kyoto på ett utbytesår. På vägen dit gick vi genom ett område med flera mindre småtempel som var charmiga. Därefter stötte vi på Osakas största elektronik/animedistrikt – DenDen Town. Vi hann inte vara där länge, men vi skulle återkomma hit senare under kvällen. Vad vi hann göra var att spela lite i en spelhall samt pröva high end fasion pokemonmössor.

När Elias kom var vi alla ganska svultna så under hans ledning, på tips av hans vän från Osaka, begav vi oss mot ”the” okonomiyaki stället: Chiba. Det var ett saftigt pris för maten men okonomiyakin var överflödets paradis, fylld med fläsk, bläckfisk, räkor, ost och ägg. Dessutom dekorerade de pannkakan riktigt snyggt, något vi tyvärr glömde att filma in-action.

Mätta och belåtna rörde vi oss sedan mot Amerikamura, rakt översatt amerikanska byn. Det är ett område strax intill Dotombori (där vi åt lunch) och kännetecknas av mycket second handbutiker och allmänt ”hipster”, typ. Det är ett väldigt ungdomligt kvarter med stor tonvikt på importerade varor från USA – därav namnet. De har även en frihetsgudinna i miniatyr på ett höghus och butiken vi handlade kläder i stoltserade med att allt var 100% importerat från USA. Det är lustigt att se hur högt man håller importen från USA, i Sverige vill vi å andra sidan att det mesta ska vara så lokalt producerat som möjligt. Vi shoppade en del, hittade bland annat IKEA-kläder, jag köpte en fleece-skjorta och Hannah hittade ett par fina Dr Martens. Vi åt även en typisk melonbulle med glass som var oväntat god. Det är en färskbakad bulle som ser ut som en melon och som även har typ kex inbakat i sig, och i den lägger dem glass. Bullen smakar inte melon utan ser endast ut som en melon, vilket kan vara lite förvirrande.

Efter ett tag sjönk vår energinivå och vi skyndade tillbaks mot Dotombori där vi fann ett café som serverade öl. En sak vi upptäckt i Japan är att whiskymärket Suntory verkar försöka marknadsföra whisky som en drink för kvinnor. Det är jättemånga reklamer med kvinnor som håller drinken ”Suntory highball” vid sina ansikten och ler glatt. Jag råkade en gång köpa den drinken i en burk på 7-11 och insåg då att det helt enkelt är whisky med kolsyrat vatten. Det var sådär. På det här caféet hade dem dessutom enorma 4-liters dunkar med Suntory-whisky med en pump. Alla vet att whisky smakar som bäst när det pumpats ut från en plastdunk. Aningen utvilade tog vi oss till DenDen Town för en andra runda.

Såhär dags började vi bli ganska hungriga, och Elias hade fått ett hett tips om ett yakiniku-ställe. Yakiniku är japanska bbq-restauranger där du själv får en grill och får tillaga små kött- och grönsaksstycken över öppen låga. När vi kom in på restaurangen var det första han sa ”only beef-u”. Här var det inget snack om annat kött eller ens grönsaker, kött, eld och öl var vad som gällde. Hannah kunde åtminstone dricka öl och vi kom fram till att testa att gå till ett Ramenställe efteråt för att se om de hade vegetarisk ramen. Nötköttet var troligtvis det godaste och möraste jag någonsin ätit, det nästintill smälte i munnen. Det dränktes i en sås innan man fick det till sig för att grilla det själv, och sen hade man ytterligare en söt sojabaserad dipsås för när köttet var färdiggrillat.

Vi åt och drack upp relativt fort så att Hannah skulle få äta också, men det visade sig att Ippudo Ramen inte hade något vegetarisk förutom sidosallad. Elias och jag hade dock snålat en aning på förra restaurangen eftersom det var ganska dyrt (4 smala skivor kött kostade lika mycket som en stor ramenportion) så vi passade på att beställa in varsin skål ramen. Jag tog en kryddig misoramen och valde först kryddnivå 4 av 5. Efter att den japanska servitrisen fick en något panikslagen blick och vädjade att jag skulle ta något mindre kryddigt så gick jag ned till nivå 3. Och tur var det för jäklar vilket klös det var i den! Elias som ätit här förut trodde att han hade ätit en sån ramen på nivå 3 men fick smaka en sked och fick en hostattack. Det visar sig att han nog bara åt nivå 1 av 5. Den gick dock att äta men det var precis på gränsen och hettan gjorde att jag tyvärr knappt kände någon smak. Nu efter att jag och Elias ätit våra två portioner mat så hittade vi äntligen ett ställe där Hannah kunde äta – McDonalds. De hade en friterad räkburgare som av Hannah fick betyget: godkänd.

Kvällen var fortfarande ung så vi gick till ett kareokeställe där vi satt och sjöng allt från Dragostea din tei till Eminem och Justin Bieber. Bra dag!

/A