Ich will einen Kölsch, bitte.

Igår var det dags att lämna charmiga Hamburg och ta oss till Köln, som vi hört ska vara Tysklands fulaste stad. Vi tog en McDonaldsfrukost på stationen och spenderade sedan två timmar på perrongen i väntan på vårt försenade tåg.

Väl i Köln var vi alla utsvultna så vi slängde oss över den mat som fanns att tillgå vid stationen, vilket betydde pizza och mackor för oss. Efter lite förvirring kring varifrån spårvagnen gick insåg vi att den faktiskt började under jorden. Med den tog vi oss till Ehrenfeld, ett hippt kvarter med många kulturer, ölbarer och småbutiker. Jag har hört rumänska säkert 4-5 gånger på bara ett par timmar. I Ehrenfeld låg vårt boende som verkligen känns som någons hem, det fanns till och med hundmat framställt. Sofie och Emil tog sig en tupplur medan jag och Hannah utforskade området, tog en kaffe med bulle och inspekterade butiksutbudet.

Efter ett par timmar anslöt sig de utvilade och vi bestämde oss för att dricka en Kölnspecialitet: ölen Kölsch. Det är en ljus lager som till skillnad från andra inte är underjäst utan tvärtom, överjäst likt en Ale. Med ölen kom hungern, så vi hoppade till en restaurang på andra sidan gatan och åt varsin schnitzel. Mycket gott! Tyska priser på mat och alkohol är mycket överkomliga, här åt jag en enorm portion mat samt drack en liter öl för 160 kr.

Vi avslutade dagen med kortspel på vår takterrass. Än så länge lever inte Köln upp till sitt rykte.

/Andrei