Försenade sitter vi i ett hotellrum i tyska Nördlingen och försöker summera vår vistelse i Verona som tog slut imorse. Vi lämnade Piran den 18 och gjorde entré i Italien genom att låta italienska klassiker som Sara perche ti amo och La Cosa Mas Bella dåna ut från bilstereon. Efter ett lunchbesök vid min och Hannahs favorit stop vid italienska motorvägar, Autogrill, så anlände vi till vårt första boende i Verona. Idylliskt beläget i bergen ovanför staden och med den väldigt vänliga och hjälpsamma värdinnan Monica. På väg in i staden hade vi dock väldigt mycket ångest och oro över de italienska ZTL – Zona a Traffico Limitato. Zoner i städer, ganska blygsamt utmärkta, där du inte får köra in utan tillstånd. Det finns dock inget som hindrar dig från att köra in, däremot finns gott om kameror som fotar din bil och därefter skickar saftiga räkningar på 50-200 euro per felsväng (något vi fick uppleva när vi råkade köra fel i Milano senast). Efter att ha vänt vid ingången till Verona tre gånger, googlat in i oändligheten, löst trafikkartor och även frågat en italiensk caféägare, så vågade vi oss in. Vi hoppas att det har gått bra, men tyvärr är det omöjligt att veta.

På kvällen åkte vi in till centrum (vårt boende var ca 15-20 minuter utanför med bil) för god kvällsmat. Först satt vi vid ett väldigt mysigt café med en mysig servitör och drack kaffe och spelade kort. Därefter gick vi till en restaurang som vi hade spanat in och som dessutom han tipsade om och åt god pasta. Jag tog en klassisk ragu och Hannah en kryddig tomatpasta.

AUTOGRILL ❤️
Ångestskylten som informerar om ZTL

Andra dagen försökte vi efter frukosten att undkomma värmen genom att fly till Gardasjön som låg relativt nära Verona. Egentligen tänkte vi göra en utflykt till Parma, men det var längre bort än vad vi trodde och med facit i hand var en svalkande tur till Garda precis vad vi behövde. Vi solade, badade, spelade kort och återvände sedan till Verona för kvällsmat. Vi tog oss till en populär Osteria som dock lät oss vänta en evighet. Vi blev helt väck av avsaknaden av mat, till slut kom de ut och bad om ursäkt och bjöd på lite prosecco. Det i kombination med att maten var väldigt god när den väl kom räddade situationen en aning. Mer mat i magen och nyfunnen energi fann vi ork att vandra till min och Hannahs favorit gelatokedja Gelateria La Romana och köpa var sin svalkande glass.

Monica serverar sin frukost vid boendet. Hennes ’salad pie’ var väldigt god och en favorit. Hon benämnde den som salad pie, men vi misstänker att det var en svajig översättning av grönsakspaj. Det var antingen en aubergine- eller zucchinipaj, det varierade – men alltid utsökt.

Tredje dagen påminde mycket om andra dagen. Den inleddes med favoritfrukost på Altobello (vårt boende) och därefter åkte vi till Garda (orten) vid Gardasjön för sol och bad. Efter en pizzalunch och ett par tveksamt röda axlar/ryggar begav vi oss mot Verona lite tidigare än vanligt. Men det var av en anledning! Vi bor nämligen i vindistriktet Valpolicella, och hade blivit tipsade om en vingård i trakten runt Verona av Johan P. Det var en familjeägd gård vid namn Corte Lenguin som var väldigt mysig och gav oss en guidad tur och provsmakning. De verkade jättemysiga och verkade dessutom vara duktiga på det här med vin, så vi köpte med oss en hel del Amarone och Ripasso. Kvällen avslutades sedan i vanlig ordning med god mat och vin.

Vrider ut vatten

//Andrei