Tisdag/Onsdag/torsdag, Tokyo: Muminflygplan och dyr vintage

I tisdags började vår efterlängtade resa med skjuts till Landvetter och därefter flyg via Helsingfors till Tokyo. Att sova på flyget (det 13 timmar långa) var en utmaning, en jag aldrig riktigt överkom. Jag klockade in ungefär två sovtimmar, Hannah åtminstone fyra. Detta trots att vi kunde byta till platser med mycket benutrymme. Istället hoppade jag mellan att se film, lyssna på ljudbok eller odla i Stardew Valley.

Flygresan gick utöver det som tåget, ett väloljat och drillat japanskt tåg. Vi flög dessutom med Finnairs muminflygplan. På Haneda i Japan gick allt supersmidigt, från landning till att ha gått igenom gränskontroller, hämtat ut bagage, fixat pasmokort och lämnat flygplatsen hann endast 25 minuter passera. Mycket tack vare att vi kunnat fylla i lite uppgifter online inför resan.

Vi checkade in i vårt hotell, som är helt okej, i ett område strax öster om centrala Tokyo. Vårt mål var att hålla oss vakna åtminstone till 21-22-tiden. För att klara av det tog vi oss till Shinjuku och fördrev tiden med spel, yakitori och öl.

Onsdag

Efter en ganska god natts sömn (stenhård med rymlig säng) kickade vi igång dagen med frukost från intilliggande Family Mart, därefter bar det av till Meji Shrine och Shibuya. Vi har besökt helgedomen och dess park vid varje japanbesök hittills, men det är något oerhört trevligt och avkopplande med den. En lugn oas mitt i stora Tokyo. Tills man kommer till själva templet där alla turister är.

Efteråt spatserade vi i delvis gamla fotspår när vi vandrade igenom butiker i Ometosando och Cat street. En lustig incident inträffade när vi försökte köpa en handkräm och ett butiksbiträde skulle hjälpa oss att välja doft/sort. Han gav oss varsin ”doft-pinne”, i brist på bättre ord. En långsmal pappersremsa som man kan spraya parfym på. Vi är ju dock vana att om något sprayas på dessa så gör man det själv. Så något förvirrade kletade vi på lite hudkräm(!) på respektive pinne, i hopp om att göra biträdet till lags. Istället för det möttes vi av butikbiträdets panikartade blick som förmedlade lika delar uppgivenhet som obekvämhet. På doftpinnarna fanns det till och med ikryssat vilken doft den hade. När vi väl insåg detta försökte vi desperat visa för biträdet att vi förstått, i hopp om att återvinna någon form av respekt. Om vi fick det? Det vet jag inte, men vi fick en handkräm som doftar grapefrukt.

Vi delade också på en lobsterroll som färdkost.

I Shibuya gick vi även till ett nybyggt shoppingcenter med 14 våningar. På bottenplan fanns en hel våning med efterrätt där vi köpte en dundermuffin. Vi tog även en kaffe och hittade en växtbutik som hette ”Wexthuset”. Det visade sig att ägaren var svensk och att japanskan som arbetade där kunde svenska, så vi småpratade lite.

Under eftermiddagen tog vi oss mot ett kvarter som heter Sangen-jaya, som ska vara ”hippt” och trendigt med butiker, cafeer osv. Det var ett trevligt område men med hutlösa priser i second handbutikerna. 1300 kr för gamla Umbro-t-shirts? Nej tack. Kvällen avslutades med ramen, relativt tidig hemgång och 23 000 vandrade steg.