Lördag, Tokyo: Prickar och gentrifiering

Efter 32 000 steg och ett par enheter sov vi som stockar. På morgonen inmundigades frukost från Family Mart. Idag hade vi en sak tydligt planerat, nämligen ett besök på Yayoi Kusama museet, som låg något avsides från de större kvarteren. Vi hade läst på om ett kvarter alldeles intill museet, Kagurazaka, som vi passade på att spendera förmiddagen i. Det var ett område som under Edo-perioden hade flera geisha- och tehus. Vissa byggnader från den tiden lever kvar, tillsammans med nutida franska influenser. Vi spelade lite arkadspel, såg ett fint modernt tempel och kikade lite i butiker innan vi promenerade vidare mot det prickiga museet.

Vi tyckte om museet, det var kort men kärnfullt. Efter besöket tänkte vi ta oss till ett hippt kvarter som vi kanske eller kanske inte har varit i tidigare (Daikenyama). Det ligger inom gångavstånd från Shibuya, så vi tog oss först dit. Där stillade vi vår hunger med god okonomiyaki.

Hannah passade också på att vägleda oss till ett närliggande ett stort japanskt varuhus som inriktar sig på kontorsmaterial och inredning. Loft heter det. Det var väldigt poppis, jag köpte en dyr blyertspenna i hopp om att priset ska få mig att hålla reda på den.

Vi promenerade sedan från intensiva Shibuya till ett betydligt lugnare Daikenyama. Vi kände direkt att det här var ett trevligt men också uppenbart trendigt område, kanske inte bara till godo. Det fanns fler hundar än vi sett någon annanstans i Tokyo, men de behandlades mer som gosedjur än djur. Vi såg fyra eller fem specifika hundvagnar där människor skjutsade sina till synes friska hundar i dessa. Det fanns också en hundfrisörsalong med tillhörande hundklädesbutik. Annars var det ett område med trevliga butiker, en upphaussad bokbutik (där jag och Hannah köpte var sin bok) och mycket folk. Vi upplevde det dock som ett typexempel på supergentrifierat kvarter. Vad vi också upplevde var att bevittna en amerikan nästan få ett sammanbrott för att Starbucks inte hade mineralvatten.

Strax intill Daikenyama fanns ett annat hippt kvarter, Naka-Meguro. Det är framför allt känt för sina körsbärträd som hänger över megurofloden, ett av Tokyos kändaste platser för att se körsbärsträdblommningen. Det fanns också ett härligt uteliv. Vi tog lite soba och udon till kvällsmat innan vi promenerade runt och sippade på cider. På kvällen mötte vi upp Hannahs kollega och deras vänner vid en takterass i Shinjuku. Trevlig dag!