Torsdag, Kyoto: Tempel och tempel

Torsdagen inleddes med en resa till Kyoto via tunnelbana, shinkansen och slutligen buss. Efter resans bästa onigiri till frukost (varm kyckling + majo från Daily Yamazaki) var vi framme vid foten av en oväntad lång tempelbestigning. Klockan var 8.00 och vi satte kurs mot det kända templet Kiyomizu-dera. Det var dock två saker vi inte riktigt hade räknat med; hur varmt och fuktigt det skulle vara redan så pass tidigt, och hur högt vi behövde vandra. Vi promenerade på, stödtorkade oss med kylande mintservetter (får ditt ansikte att kännas som att det tuggat tuggummi) och nådde slutligen templet. Det var ett väldigt trevligt tempelkomplex med vyer över hela Kyoto. Det fanns också flera möjligheter till att sitta ned och bara ta in byggnaden och utsikten. Som tur är kom vi tidigt, på vägen ut räknade vi inte mindre än 6(!) guidade turer av turister.

Efter Kiyomizu-dera promenerade vi längs mysiga små gator i gamla delar av östra Kyoto. Någonting har lärt oss om Japan är att oavsett hur liten, mysig och pittoresk en gata än må vara: förvänta dig inte att den är bilfri. Plötsligt kommer ett lemmeltåg av lådformade transportbilar som kör slalom mellan fotgängare (för någon riktig trottoar finns aldrig på mindre gator). Nästa besöksmål var Kodaiji-templet, ett tempel som restes till minnet av Toyotomi Hideyoshi (även hans fru hedrades). Det var ett väldigt vackert och lugnare tempelkomplex med färre besökare och vi besökare gavs ett bättre sammanhang till templet och dess historia. Väldigt trevligt. Värmen malde dock vidare och vi bevittnade en ung amerikan kapitulera inför den och beställa en taxi hem. Klockan var nu ca 10.00 och det värsta stod fortfarande vid dörren i värmeväg.

Vi var på inga sätt immuna mot värmen utan tog mintservetter i rasande tempo. Efter lite rundvandring i det gamla geishadistriktet Gion samt ett återbesök till Yasaka Shrine (där vi varit med Lina och Johan) blev det en respit från värmen i form av iskaffe på Tully’s och därefter lunch på ett gömt ställe. Vi trodde att de serverade ramen, och de gjorde de förvisso, men utan buljong. Abura soba kallades det, och även om det kanske inte riktigt var vad vi hoppades på när vi klev in så tyckte vi om det.

Det sista vi orkade med i Kyoto för dagen var ett avslutande tempel som upprättades för ca 130 år sedan till minne av Kyotos 1100 årsjubileum. Heian-jingu Shrine heter templet och var fint, men inget utöver det vanliga. Vad som var väldigt trevligt var dock promenaden runt templet i dess trädgård, samt matning av karpar och skölpaddor i vallgraven.

Svettiga, trötta och lite mätta på tempel styrde vi kosan mot Osaka. En vilostund och dusch senare på hotellet var det av mot ett MEGA Don Quijote som var det sjukaste vi upplevt. Allt var på ett plan och var ändlöst. Vi gick vilse hela tiden, plockade på oss orimliga mängder snacks, kit kat och även en bakad sötpotatis av bara farten. Vi hittade också något så orimligt som en badponcho. Något du kan ta på dig när du badar för att förstärka ”ångbastu-upplevelsen”. Kränkta av denna pryl betalade vi och gick. Det blev kycklingramen (med buljong!) till kvällsmat för mig och jag råkade beställa en hel ring av kyckling till min skål när jag trodde att jag beställde två skivor. De där maskinerna är luriga..