Måndag och tisdag: Naoshima -> Hiroshima -> Iwakuni -> Fukuoka

Måndag

Vi sa ett sorgset farväl till vår fina utsikt och vårt underbart stora hotellrum för att ta färjan mot Uno och slutligen Hiroshima via Okayama. Naoshima, och i synnerhet kullen vi bodde på, kryllar av katter och de såg till att se av oss. Efter ett kort pit stop vid 7/11 blev det en betydligt smidigare resväg mot Hiroshima, med noggrannt utstuderade byten den här gången. Väl framme i Hiroshima började dock Hannah känne sig lite krasslig, men hon lade det åt sidan för att fokusera på något desto viktigare: hitta BEAMS för att hitta väskan. Sagt och gjort, plötsligt fann vi oss själva utanför ett BEAMS och jag kunde känna Hannahs puls stiga i hopp och förväntan. Längst in i butiken fanns den, det sista exemplaret!

Efteråt gick vi till Okonomimura (huset med 4-5 våningar av bara okonomiyaki-restauranger) och åt en Hiroshima-style okonomiyaki. Väldigt gott, och jag är ledsen Osaka men den här versionen är bättre. Mätta och belåtna vandrade vi mot fredsmuseet till minne av atombomben. Vi hann inte till museet med Lina och Johan, men parken och barnmonumentet såg vi 2017. Museet var tyvärr lite av en meh upplevelse. Första delen handlade om de mänskliga konsekvenserna av bomben, med flera hjärtskärande och hemska bilder och berättelser om livsöden. Utställningen var placerade i en mörk och relativt trång korridor, vilket också skapade intimitet och gjorde det svårt att ”titta bort”. Tyvärr hade de släppt in för många besökare, så hela den här delen bestod i praktiken av en kö. Senare delar handlade om atombombens historia, bakgrunden bakom det amerikanska beslutet att släppa bomberna och lite om stadens historia. Vid de två senare delarna hade uppskattningsvis 80% av besökarna gett upp, så här var det trevligare.

Efter museet tänkte vi att vi skulle ta något och fika. Det blev en kedja som heter A Happy Pancake som är kända för sina fluffiga pannkakor. Det var dock enorma portioner vilket ledde till matkoma deluxe. Hemgång till hotell för vila gällde nu.

Hannah började känna sig allt mer krasslig här och valde att stanna hemma ett par timmar och kurera sig. Eftersom klockan var 16 kände jag att det var lite för tidigt för min del, så jag promenerade till Shukkeien trädgården som låg ca 10 minuter från vårt hotell. En väldigt trevlig och fin japansk park med allt man kan önska sig: karpar, broar, pagodor och pedantiskt skötta växter. Här promenerade jag runt, satt och lyssnade på podd och tog lite bilder innan jag promenerade till Hiroshima slott. Slottet är givetvis inte orginal, men det var alltjämt vackert och skiljde sig en aning från andra stora japanska slott som vi har sett i och med att mycket av fasaden var träbeklädd.

Mot kvällen kände sig Hannah en aning piggare så vi kunde avsluta kvällen med att äta mat på en tonkatsu-restaurang precis intill vårt hotell.

Tisdag

I Hiroshima blev det endast en natt, och idag ska vi transportera oss mot vår sista ö: Kyushu. Vårt resemål för dagen är storstaden Fukuoka, men på väg dit ska vi stanna vid en mindre ort som heter Iwakuni för att betrakta deras vackra bro och fina slott uppe i bergen. Vi råkade missa en buss med 1 minuts marginal vid den lilla stationen i Iwakuni och insåg snabbt därefter att den nästa går om först en timme. Vi hade inte så mycket mer att göra än att sätta oss vid taxiparkeringen och hoppas att en taxi skulle bemöda sig att köra förbi. Som tur är såg en japansk äldre dam vårt missöde och ringde en taxi åt oss, domo arrigato!

Taxin körde oss in till stan och chauffören tipsade oss om en antik butik tror vi. Vi följde hans instruktioner men hamnade på något oklart turistcenter där personalen gömde sig från oss. Vi spanade på samurajdräkter innan vi gick till bron.

Efter bron tog vi en odramatiskt linbana upp för ett berg för att sedan vandra en kort bit mot Iwakunis slott. Det var ett ganska litet slott, men det är galet att det är byggt så högt upp. Slottet huserade bland annat en utställning av samurajsvärd samt en utställning om Japans olika kända slott. Högst upp gick det också att få en god utsikt över staden och se hur floden meandrar sig ut mot inlandshavet.

På väg mot Fukuoka hade vi bättre koll på bussar och avgångstider så allt gick bra. Vårt hotell är ok men rummet är brunt och litet, och vi har eventuellt inget varmvatten. Efter utflykten i Iwakuni under gassande sol var Hannah helt slut, så hon tog en paus. Jag promenerade till något som hette Raumen Stadium, en våning i ett köpcentrum som endast serverar ramen. Tog en misoramen, den var ok. Därefter promenerade jag runt i Fukuoka och följde delvis en av staden utstakad historisk rutt som tog mig till flera tempel. Nästan alla var dock stängda.

När dagen gick mot kväll kände sig Hannah kryare och vågade sig därför ut en sväng till Canal city, ett köpcentrum 5 minuter från vårt hotell (det var här jag åt ramen tidigare). Ett annorlunda köpcentrum som var uppbyggt runt en vattenkanal och som hade fontän- och ljusshower emellanåt. Ganska trevligt, tyckte vi. Det verkar också som att vi lyckats komma till Fukuoka under tiden av en festival, Hakata Gion Yamakasa Festival. Den hålls varje år under första halvan av juli, och i staden byggs stora tillfälliga ”monumentet” (i brist på bättre ord) kallade kakiyama. Dessa är väldigt stora och kan väga uppemot två ton, vi har sett två; en vid stationen och en vid Canal city. Historiskt sett avslutas festivalen med att de s.k kakiyama dras av människor i en rutt som går genom staden i en form av tävling. På grund av elledningar m.m går det inte att faktiskt dra runt de riktiga monumentet, vilket är varför man har ett par mindre för själva tävlingen.

Kvällen avslutades med lite 7/11 i sängen. Tack och hej!