Måndag

Lite oroade närmade vi oss tågstationen i Kumamoto måndag morgon. Oroade för att hela Kyushu-ön till och från senaste dagarna varit insvept i regnväder som förstört broar och ställt in tåg. Inga problem för oss dock, endast en liten 20-minuters försening och därefter satt vi på vårt sista snabbtåg mot Kagoshima.

Allt på tallriken var kallt 🙁
Farväl till Kumamon

Vår första dag i staden spenderades med att försöka hantera värmen. Inledningsvis innebar det att vandra runt i varuhus, spela spel i arkadhallar och äta god mat. När vädret var lite mänskligare vandrade vi mot hamnen för att beskåda stadens kändaste landmärke: vulkanen Sakurajima på en ö strax utanför Kagoshima. Vulkanen är en av Japans aktivare och har utbrott i praktiken dagligen; men inget du som stadsbo märker av. Av någon anledning som jag i skrivande stund glömt, valde vi att inte åka över till vulkanen på måndagen. Väder och andra omständigheter skulle visa att det var ett felbeslut, men men. Istället gick vi och åt god ramen, jag köpte ca 4 kg majonnäs på Don Quixote och Hannah laddade med smink.

Friterad kyckling och strong zero
Vulkanön i bakgrunden

Tisdag

Dag två inleddes med ännu en oklar hotellfrukost. Vi kan plocka på oss tillräckligt för en ok frukost, men ingenstans är kulturkrocken större i matväg än vid frukost. Med teriyakiköttbullar, curryris och fisk i magen (bland annat) vandrade vi mot ett närliggande Muji. Vi gick också runt och letade sötsaker att köpa med oss hem, och om det är något det finns gott om i Japan så är det lokala delikatesser i fina förpackningar.

I en närliggande spelhall vann vi också flera minikatter i en maskin där man ska skopa upp katter och plastkristaller och sedan lägga dem på en platta med en ”tryckmekanism” som, om rätt tajmad, plogar ned vinsten till dig. Som lunch blev det två japanska burgare på McDonalds, en med smak av okonomiyaki (helt ok) och en med vad som skulle visa sig var fiskromsdressing (ingen hit). Ca 60 kr kostar en meny på donken. Vi köpte därefter på oss orimliga mängder majonnäs, curry, sesamdressing och okonomiyakisås.

Tisdag eftermiddag hade vi egentligen tänkt åka ut till Sakurajima med färjan, men vädret var fullständigt galet. Det vräkte ned ena minuten, för att sedan låta solen förrädiskt titta fram innan det återigen var dags för monsunregn. Det slutade med att vi var fast med flera andra längs en inomhusgata. Där fann vi förvisso ett gyozahak med det passande namnet ”Gyoaws”. De hade happy hour priser på öl och gyozas, vilket vi inte kunde motstå.

Väldigt suspekt kareokehak med mumintroll

När regnet verkade ha upphört en aning skyndade vi till det närliggande konstmuseet, skyddad av en av stadens ikoner Saigo Takamori (mer om honom senare). Konsten inkluderade bland annat Dali och Picasso och var inhuserade i trevliga lokaler. När vi såg vädret efter museivistelsen gav vi upp hoppet om vulkanbesök och började istället att promenera hemåt för sista natten i Japan. Vi stannade till vid en tonkatsu-restaurang där jag åt Kagoshimas specialfläsk; en grissort som är svart i skinnet och som de stolt visar upp överallt. De ska dock sägas att det var den saftigaste biten fläsk jag kanske någonsin har ätit.

Saigo Takamori

Onsdag

Sista dagen! Vi tog det lugnt och eftersom flyget lyfte först 17 fanns det gott om tid för lite aktiviteter. Dessa bestod utav museum och racerspel. Vi gick till ett museum tillägnat stadens roll i Meijirestaurationen. Museet hade knappt något på engelska, de hade dock två visningar av filmer på temat som hade engelsk berättarröst i headset som gick att låna.

Meijirestaurationen var det händelseförlopp som tog Japan ur isolering, återgav kejsaren politisk makt och slungade in landet i moderniteten under mitten av 1800-talet. Flera ledande personer som var drivande i Japans moderniseringprocess kom från Kagoshima och prefekturen (med samma namn) hade t.om. trotsat utreseförbudet och skickat en expedition till Storbritannien för att lära sig mer om västvärlden och dess teknologi. Vi lärde oss också om Saigo Takamori (som f.ö var inspiration till filmen Den siste samurajen). Han var en samuraj som var ledande i Meijirestaurationen, som under en kort tid även agerade som hela landets regeringschef men som även blev ledaren för ett uppror som resulterade i nederlag för hans sida och självmord. Han verkar trots det vara en väldigt uppskattad figur i både Kagoshima och Japan. Rolig detalj är att vi på flygplatsen i Tokyo sprang på en gammal kursare till mig som också avrundade sin japansemester. Vi lyckades också köpa med oss en whiskyflaska från Kagoshimas flygplats som minsann inte fick tas i med in på nästa flygplats. Tydligen går man ut ur säkerhetskontrollen när man byter terminal vid Haneda, och vår flaska packades inte in i någon sluten påse. Nåja, vi köpte en ny flaska i Haneda men lyckades nästan glömma den i Helsingfors. Det kändes som att universum motarbetade våra whiskyplaner!

Animatronisk Saigo stod i centrum
Jag och Saigo, som med sina 178 cm var enorm i jämförelse med dåtida japanska män (snittet var ca 157 cm).

Det avrundar vår japanvistelse för denna gång. Svettigare än önskat, men underbart som alltid. Om vi ska tipsa om något så är det att åka till Japan i oktober om ni kan, och besök Naoshima och hyr cyklar! Nu är vi i ett lagom varmt Borås och njuter av 17 grader växlande molnighet.