Torsdag, Busan: ”Machu Picchu” och fiskmarknad

På torsdagen lämnade vi vårt något oklara hotell sent efter en välbehövlig sovmorgon. En GS25-frukost senare var vi på väg. Vi såg fram emot en dag i ett lugnt tempo, så strax efter klockan tio rullade vi mot Gamcheon Culture Village. Det är ett bostadsområde som byggdes för koreanska flyktingar under Koreakriget. Hela området byggdes i ”trappsteg” i en dalgång och var/är ett arbetarklassområde för folk som arbetar i hamnen. För att liva upp kvarteret, som med åren blev något förslummat, beslutade staden att inleda ett konstnärligt projekt där husen målades och rutter för turister stakades ut; allt medan befolkningen fortfarande bor kvar. Det finns alltid en fråga om exploatering av lokalbefolkningens vardag när det kommer till turism, och här promenerade vi emellanåt precis utanför människors hem. Vi tyckte dock att det hade skötts väldigt bra och man fick egentligen inte gå runt var man ville utan endast längs färdigplanerade ruttter. De sålde kartor med stämplar som gick att samla om man gick den längsta rutten (vilket vi gjorde) där all inkomst gick till samhället. Så på det stora kändes det som ett projekt som skapade mer turism men gav mervärde och intäkter till det lokala samhället. Ska sägas att det aldrig var särskilt många människor där, och när den korta rutten vek av blev vi nästan ensamma. Besöket avslutades med lunch på en restaurang med flera entusiastiska koreanska tanter, och som alltid stal dumplingsen showen!

Med ”Koreas Machu Picchu” besökt styrde vi kosan mot stadens hamn och fiskmarknad. En av landets största bestod av rader på rader av stånd som sålde allt från levande ålar till torkad bläckfisk och allt däremellan. Vi hade läst inför besöket om att det skulle stinka något fruktansvärt, och visst doftade det inte rosor, men inte värre än vad man kan vänta. Känsliga amerikaner på reddit antagligen. Utanför den stora marknadsbyggnaden fanns tiotals stånd och det var en något kaotisk stämning. I själva lokalen var det betydligt mer uppstyrt och ordnat, dessutom var det strukturerat på så vis att bottenplan sålde fisk och skaldjur medan andra våningen var en stor restaurang. Du kunde alltså välja ut vad du ville äta från marknaden och det tillagades/förbereddes sedan på våningen ovan. Tyvärr var vi fortfarande mätta från lunch så det blev inget ätande för vår del.

Intill fiskmarknaden låg ett område som lustigt nog kallas för BIFF – efter Busans Internationella Filmfestival. Här fanns flera matstånd, spelhallar och butiker att vandra in i. Vi testade hotteok, ett friterat degknyte med en krämig honungs- och förfulning – barnsligt gott. Vi passade på att ta en kaffe för att vila upp oss och titta på förbipasserande. Vi hade en perfekt fönsterplats men dessvärre avbröts vårt drickande av en väldigt märklig koreansk man som kom och ville prata fotboll. Han var nog på någonting, men var vänlig om än blind till våra signaler. Kvällen avslutades med att vi åt kinesisk-koreansk mat och med att Hannah äntligen flög runt i butiken Olive Young.