Lördag & söndag, Busan & Tokyo: Sky Capsules och försening

Lördag

Dagen började med att vi skulle lyckas med det vi misslyckades med igår; åka den lilla kapseln längs kusten vid Haeundae. Frukost bestod av kimbap och kaffe från närliggande GS25 innan vi tog tunnelbanan österut. Trots att vi bor centralt i Busan blir det relativt långa avstånd då det 1) är en stor stad som 2) är uppbyggd i dalgångar vilket 3) gör att den är relativt avlång längs kusten. Men det är ok för varje tågankomst annonseras med antingen båttuta eller fiskmåsljud. Väl framme åkte vi den lilla rälsbanan i dess cirka två kilometer. Det hela är mer en upplevelse än ett färdmedel; man bokar en liten privat vagn som åker i 4 km/h och njuter av utsikten.

Slutdestinationen låg alldeles intill Busans högsta byggnad på 411 meter (Karlatornet med sina ca 250m bleknar i jämförelse). Det ligger i Haeundae som är samma område som stranden där vi doppade fötterna häromdagen. Dessvärre var väderprognosen för efter lunch väldigt dystra; starka vindar och hällregn larmades det om från koreanska varningsmeddelanden. Det omkullkastade våra planer en aning och gjorde så att vi tog oss till Shinsegae – enligt Wikipedia världens största galleria. Här fanns oändligt med butiker, restauranger och caféer men också ett spaland, golfbana samt en isrink.

Vi åt lunch på restaurangvåningen, jag fläskwok och Hannah en skaldjursgryta (gott tyckte jag, ok tyckte Hannah), innan vi tryckte i oss sötsaker. Undertecknad glufsade i sig en croissant-borg och Hannah åt en earl grey-fylld munk. Earl grey är en uppskattad smak i Korea och vi har sett det i många sammanhang, utöver te. Med fulla magar gömde vi oss för regnet i det här enorma köpcentrat, men det enda vi köpte var ett koreanskt bestickset med ätpinnar och skedar i stål – något som är typiskt för landet. Underligt nog hette märket Odense, men vi försäkrades av personal om att det inte var ett danskt företag (huga).

Så här dags började vi känna oss aningen trötta, men utomhusaktiviteter eller strandhäng var inte realistiskt. I en stund av svaghet bestämde vi oss för att gå till Spaland – ett sorts ”spa” eller avkopplingsområde inuti köpcentrat. Vi hade kollat upp det här i förväg och tyckte att det verkade oklart men bestämde trots allt för att ge det en chans. Och det var oklart. Premissen är inte som vad vi i Sverige tänker spa, för det första är det knappt något badande som sker. Du får ett ombyte (pyjamas) och har sedan möjligheter att gå runt i ”spaområdet”. Jag skriver det i citationstecken för att spaområdet bestod endast av olika typer av sitt-och liggplatser. Alla liggplatser var dessutom alltid upptagna, och när jag säger sittplatser då menar jag golvet. Utomhus (där det då regnar) fanns en fotbadspool, där vi faktiskt lyckades sitta i två omgångar när det var uppehåll. Det var helt ok. Vi hade också turen att få plats i en bastu. Ja, de hade ungefär 8 basturum där du alltså förväntades basta i din pyjamas utan möjlighet att ta ett dopp. De flesta av dessa rum var dock endast 30 grader varma – men vi förstod inte riktigt meningen. Hela poängen med Spaland var framförallt att man skulle koppla av, ligga ned, ta en tupplur och kanske basta lite. Det omöjliggjordes av att de släppte in ungefär alla; det var inte avslappnande att vandra runt och runt i letan efter sittplats. Uppskattar 50 liggplatser för uppskattningsvis 400 personer. Ska sägas att det fanns någon form av bad, men dessa var könsindelade och kändes därför tråkigt. Inget för oss, men det visste vi egentligen på förhand. Ganska intressant upplevelse dock, och det var lustigt att se andra förvirrade västerlänningar vandra runt oförståendes.

Med den erfarenheten rikare begav vi oss mot Seomyeon där vi bor, åt friterad kyckling för sista gången i Korea och blev dyngsura på vägen från restaurangen till hotellet. Resten av kvällen spenderades med packning och att se om Itaewon Class.

Söndag – resdagen

Minns ni regnet som bråkade med oss igår? Det visade sig att det inte var färdigbråkat. vårt plan som skulle lyfta från Busan 9.20 blev uppskjutet till 12.50. Det här fick vi faktiskt reda på kvällen innan, men eftersom Hannah läst att flyg ibland plötsligt byter till originaltiden med kort varsel vågade vi inte chansa med sovmorgon. Det blev istället fyra timmar extra på flygplatsen, som tröst åt vi hamburgare till frukost för så gör vuxna.

Planet lyfte tidsenligt från Busan och vi hade en odramatisk flygresa. Vi flög med Korean Air och hade en väldigt bra upplevelse. Trots ett ganska litet plan och bara 2 timmar restid serverades vi en varmrätt och kunde se film på stolsskärmen. Jag såg Lost in Translation och Hannah såg Barbie.

I Tokyo fortsatte dessvärre olyckan med de värsta köerna vi upplevt på en flygplats, troligtvis på grund av alla försenade flyg. Det tog oss två och en halv timme att komma iväg från flygplatsen efter landning, och från att ha räknat med att nå hotellet kl 13.00 anlände vi istället 20.00. Vi bor på hotellkedjan APA som är Japans största – de har små men smarta rum, och eftersom vi kunde skjuta in alla väskor under sängen fungerade det trots allt ganska bra. Som avslut på kvällen promenerade vi till centrala Shinjuku där vi åt spett, drack öl och slösade pengar på kranmaskiner.