Torsdag

Från och med idag började vädret bli löjligt varmt på riktigt. Prognosen för våra kvarvarande dagar var 35-36 grader, sol och hög luftfuktighet. Dvs prognos: svett.

Efter frukost på sängen i vanlig ordning började vi röra på oss mot staden. På schemat i dag stod att Hannah skulle hitta in till ett Cosme (japansk skönhetsbutik), vi skulle promenera runt i ett par kvarter och sedan gå på ett digital museum på kvällen, Teamlabs Planets. Vi bor nära Shinjuku Station som bekant (världens största tågstation) och det är svårt att förmedla just hur stort det är, utöver själva transportdelen. Det finns vad vi kunnat överblicka minst sex varuhus som alla upplevs som lika stora eller större än Åhlens Stockholm. Vi börjar dock bli ganska bra på att hitta nu, och eftersom det var en lugn morgon kom vi snabbt fram till Lumine EST – ett av tre (!?) Luminevaruhus på stationen. Föreställ er om Stockholm C hade tre Åhlens plus tre till varuhus över sig. Jag kollade in en tröja på Beams men de hade tyvärr inte min storlek, Hannah hittade dock produkterna hon sökte.

Vi tog sedan tåget till stationen Ebisu, där vi laddade upp med varsin risboll fylld av energi. Kvinnan i kassan tittade på våra svettiga ansikten och konstaterade empatiskt ”hotto hotto”. Hai, svarade vi.

Från Ebisu promenerade vi till Hiroo där vi tänkte äta lunch, fika och promenera runt. Trots att promenaden bara varade i femton minuter hann vi bli ordentligt varma. Hiroo är ett område med flera dyra bostäder men också många utlänningar. Vi har varit här tidigare och gillade den lugna viben (trots alla lyxbilar). Vi åt en god tonkatsulunch, drack en kaffe på Starbucks för att blogga, tog ett par bakelser från de kvarterets kända tryffelbageri och promenerade i parken.

När klockan började närma sig fem började vi röra oss mot muséet som låg en bit bort. Vi har besökt tidigare utställningar av Teamlabs, men inte den här. Clara och Simon hade varit på den och tyckt om det, så vi valde att boka. Vi blev modfällda när vi anlände och såg att det i princip bara var turister där och att en inte obetydande del av dem var amerikanska tonåringar. Vissa av dem satt och sjöng ramsor mellan andra uttorkade och trötta besökare som bara ville komma in till utställningen. Tack och lov släpptes vi in gruppvis vilket betydde att trängseln utanför inte följde med in. Utställningen påminde en hel del om den vi besökte 2018, men med vissa nya installationer. Bland annat fick man gå barfota under hela utställningen då vissa delar krävde att man vadade i vatten. Helt okej upplevelse, speciellt om man inte besökt dem tidigare, men mycket kändes riktad mot att kunna få till bra instagrambilder (vilket man får).

För kvällsmat hade jag spanat in en oklar japansk restaurang som serverade västerländska rätter. Men när vi kom dit rusade en japansk äldre dam mot dörren och signalerade ett kors med armarna, stängt tydligen. Istället köpte vi matlådor i en liten matlådebutik utanför vårt hotell och avnjöt det hemma till Itaewon Class. De kostade 35kr styck och var löjligt goda för det priset. Jag råkade också köpa något jag trodde var en fanta med fruktkött, men visade sig vara fantayoghurt med apelsingele. Inte odrickbart, men väldigt skumt.

Fredag

Idag skulle vi träffa och bli rundvisade i stan av min kollega Christers japanske vän Takuya. Vi skulle ses i Sangenjaya kl 13, så vi fördrev förmiddagen med lite spel och shopping i Shinjuku. Bland annat köpte vi varsina japanska landslagströjor. De var löjligt små i storleken. Och när jag skriver löjligt, då menar jag löjligt. Nu har förvisso undertecknad ätit allt som behagat honom, men att det skulle behövas 2 xl?

När vi träffades tog Takuya oss till ett nästan oförskämt undangömt café på sjunde våningen där entrén dessutom låg i en minimal och mörk gränd. Det var väldigt mysigt och lugnt, bara japaner där. Vi åt lunch och drack kaffe.

Det visade sig att Takuya var lite nervös för att ge oss en bra dag då vi hade varit på så många ställen i Tokyo. Expert level-turister benämnde han oss. Som andra aktivitet hade han planerat att vi skulle besöka Gotokuji temple, kattemplet som vi besökte förra året. Väl där erkände vi att vi hade varit där innan, men försäkrade honom om att det inte gjorde någonting.

Efter templet rörde vi oss mot restaurangen som han hade bokat för middag. Det är en ganska känd japansk restaurangkedja där konceptet är att du fiskar din mat som sedan tillreds. I menyn vi valde ingick även 90 minuter öppen bar. Vi fiskade upp en guldbrax och fyra stora räkor – vilket var vad som ingick i själva fiskerimenyn enligt ett ganska invecklat poängsystem. När man fiskade upp något hurrade personalen och slog på ett par japanska trummor. En kvart senare kom vår brax ut, hälften friterad och hälften i sashimi. Utöver det vi själva fick upp serverades vi flera andra fiskrätter.

Vi hittade ett Delirium ölcafé utanför Shinjuku station

En kul och annorlunda upplevelse senare rörde vi oss vidare mot Shinjukus nattliv. Det var fredag och staden kokade av liv. Just Shinjuku var Takuyas favoritområden och han skulle nu vissa oss sina favoriter till vattenhål. Vi gick in på flera olika barer, hamnade på något nybyggt enormt höghus med spelhallar, restauranger och barer, drack strong zero på gatan, slog baseball, hann prata svenskt mode i en bar i Shinjukus hbtq-område innan vi avrundade med en fet och härlig tonkotsuramen. Tack för dagen, Takuya!