Hakone & Tokyo: Mt Fuji och sista dagen i Tokyo

Nu var det Andreis födelsedag och därmed skönt att vakna upp i ett mysigt hotell. Vi tittade ut genom fönstret och insåg snabbt att det var betydligt klarare på himlen en dagen innan, kanske kunde vi få se Mt Fuji! Vi hade dock bokat frukost så vi gick först ner för att äta trots att vi kände oss lite stressade. Det blir nämligen molningare och disigare ju senare det blir på dagen och klockan var redan ganska mycket. Vi bjöds på en klassisk japansk frukost med ris, fisk, ägg, misosoppa och några mystiska saker som vi inte hade någon aning om vad det var. Det märktes att det var lyxig mat men tyvärr är inte japansk frukost något för oss. Efter frukosten checkade vi ut och tog oss så snabbt vi kunde till spårvagnen som skulle ta oss upp för berget igen. Vi missade den precis och fick vänta 20 minuter på nästa. Det var fortfarande ganska klart ute så vi hade hopper uppe om att få se Fuji trots att kl blivit 10. Vi åkte upp för begret och satte oss i linbanan. Berget går att se när man kommit kommit till toppen av ett annat berg, så spänningen var olidlig. Väl uppe fylldes kupolen av ett en lättad suck och ”oohande” från de andra i kupolen. Berget gick att se i all sin prakt och det är verkligen fantastiskt fint. Molnen var samlade runt berget men det gick ändå at se den snöbelagda toppen. Väldigt vackert men tyvärr svårt att fota. Vi gjorde samma runda som dagen innan, allt med lite bättre utsikt. Vi fick se Toriin med berget i bekgrunden precis som den ska ses. Det blev dock ganska molningt snabbt och i slutet kunde vi knappt skymta berget. Vi började också bli lite stressade för att hinna med tåget tillbaka till Tokyo och satte oss direkt efter båten på en buss tillbaka. Det var dock fantastiskt att få så berget och helt klart värt att göra om igen.

Efter en väldigt lugn och ointressant tågresa tog vi oss till Shinjuku för sista gången. Shinjuku är verkligen enormt och vi tycker att vi spenderat lite för lite tid där. Jag åt ramen till lunch och jag lyckades få tag i en vegetarisk. Den var tyvärr inte lika god som den andra jag ätit men kul med lite variation! Vi hade på tåget bokat bord på en mycket poppis kedja som har att man för cirka 400 kronor får äta och dricka (alkohol) hur mycket man vill på 100 minuter. Vi hade därför några timmar att spendera innan vi skulle på resturang. Vi vandrade runt och Andrei åt en Ramen ganska nära inpå att vi skulle äta igen. Det var den godaste han ätit under resan men han kände inte att han kunde äta upp då vi snart skulle äta igen. Vi spelade lite på maskiner och lyckades finna ett enormt gosedjur som vi nu var tvugna att ta med hem, gulligt var det dock. Andrei hade under resans gång försökt vinna figuriner i maskiner som föreställde karaktärer från en manga han gillar, one piece. Då turen inte hade varit på hans sida bestämde han sig istället för att köpa en. Tyvärr hittade vi ingen butik som sålde det han var ute efter i Shinjuku och vi bestämde oss att med 1,5 h marginal ta oss till Akihabara, Tv-spels området. Där visste vi med säkerhet att det fanns det han var ute efter. Väl framme hittade vi en butik som specialicerade sig på just sådana här figurer. Det var två våningar med tusentals olika figurer. Då den serien Andrei gillar är den största i Japan fanns det flest av just de han var intresserad av. Det blev därför mycket svårare än han trodde att välja. Det fanns billigare sämre kvalite, begagnade och vissa av samlarvärde. Efter en stund lyckades han välja två han ville ha och vi hann precis ta oss till resturangen i tid.

Resturangen var fullsatt och folk köade utanför så vi var glada att vi hade bokat bord. Maten var hot pot där man fick kött och grönsaker som sedan kokades i olika buljonger. Det var otroligt gott men tyvärr hade vi de fullaste och mest högljudda japanerna vi någonsin stött på. Vi kunde inte prata med varandra och tyvärr förstörde de stämningen lite. Vi åt dock tills vi blev proppmätta och gick sedan för att köpa en födelsedagscrepe till Andrei. Det blev en med cheesecake vilket faktiskt fungerade väldigt bra. Vi råkade hamna framför en man som kallade sig för star duck Tony och som gjorde en väldigt spännande framträdande. Han sjöng och gjorde trolleritrick utklädd som en anka. Det var faktiskt väldigt underhållande och hela publiken skrattade åt hans tricks. Efter det här var vi båda väldigt nöjda och behövde ta oss hem för att packa. Vi var lite oroliga hur allt skulle få plats men allt löste sig väldigt bra. Då jag skriver det här i efetrhand kan jag avslöja at vi klarade viktgränsen med 0.5 kg och vår plan med att ha en extra väska som handbaggage fungerade. Vi köpte alltså saker i japan med en vikt på 16 kg, ingen aning om hur det gick till. Det var en helt fantastisk resa och vi känner oss just nu ganska nöjda med Japan. Vi vill såklart tillbaka men vi känner att vi kan vänta några år.

/ Hannah