Efter att i flera dagar mestadels styrt kosan mot sydligare och varmare breddgrader fick vi till slut vinka farväl till Italien och Medelhavet. Det var inget tårdrypande farväl till det 38-gradiga vädret direkt. Planen var först att åka längs motorvägen från Verona, genom Österrike och vidare till Füssen för att se det kända Neuschwanstein Schloss, och därefter till vår sovplats i charmiga Nördlingen längs Tysklands ”Romantic road”. Om slutmålet var en romantisk väg så var starten Dantes femte krets i helvetet. Det blev köbildning ganska direkt efter Verona på grund av olyckor och enligt Google skulle det inte bli mycket bättre i Österrike. ETAn på 7 timmar utan stopp växte snabbt, så till slut tog vi oss av motorvägen för att åka en längre, köfri, omväg via landsvägar. Vi åt pizza från en matbutik i en italiensk småort och tog sedan den längre landsvägen mot Tyskland. Den kostade oss säkert någon timme i extra resväg, men vyerna var underbara. I Füssen blev det ett väldigt kort stopp för att beskåda slottet från avstånd. Inte jättehäftigt tyckte vi.

Framme och incheckade i Nördlingen vandrade vi in till den mysiga stadskärnan och gjorde vårt bästa för att smälta in med alla andra pensionärspar som nog var den tilltänkta målgruppen för liknande stopp. Dessa drömmar fick i kras när vi blev övertygade om att köpa shots av en lokal spritsort som enligt servitrisen skulle smaka jul. Restaurangen som krängde spriten serverade även en underbar currywurst och en väldigt bra vegetarisk hamburgare (som inte ens fanns med på menyn). Vi har druckit en hel del radler under resans gång, vilket är öl blandat med lemonad. Jag och Johan har länge sneglat åt den obehagliga skapelsen vid namn ”diesel” – cola blandat med öl. I Nördlingen blev dagen då nyfikenheten fick överhanden och jag beställde in en Colaweisse (inte riktig diesel pga veteöl, men nästan). Det var inte gott, det var inte äckligt men det var rakt igenom märkligt. Det är mest 16 åringar som beställer det, sa servitrisen. Där cementerades vårt misslyckande att smälta in som pensionärer på semester..

Det blev bara en natt i Nördlingen och därefter bar det av mot Hamburg, en ungefär lika lång förväntad resa. Och om gårdagens resa var en av helvetets inre kretsar så blev denna resa en symfoni av valfri tysk kompositör. Första timmen hade vi en fantastiskt vacker landsväg helt för oss själva, tog oss förbi rapsfält, tyska småbyar och annat mysigt. Tidvis åkte vi längs med Romantic road och den gjorde själv för sitt namn. Några köer senare ankom vi lagom till incheckning kl 15 i Hamburg, vid ett nyöppnat Hotel Leonardo i Altona. De gör samma kedja som vi bodde hos i Nürnberg. Under kvällen åt vi vietnamesiskt och återbesökte stadens mest fantastiska plats: Miniatyr Wünderland. Hannah var glad, Lina var glad, jag var glad men gladast av oss alla var Johan.

Resans sista dag inleddes med frukost vid Lidls egna café. Därefter åkte vi till området Sternschanze som skulle vara ett hippt och alternativt kvarter strax norr om St Pauli. Vi började dagen med lite butikspromenader, kortspel i parken och en fantastisk falafellunch. Ganska tidigt började jag och Hannah få lite deja vu-känslor från senast vi besökte Hamburg, och insåg till sist att vi redan hade varit här. Vi hade dock 2019 inte förstått att det inte var en del av St Pauli. Vi åt en väldigt god falafellunch här med Sofie och Emil då också, men det stället hade på något vis blivit av med halva lokalen så de hade inga sittplatser kvar. Vi försöker fortfarande förstå hur.

DeUnder eftermiddagen vandrade vi runt i Hamburger Dom, ett enormt tivoli inklämt mellan en fotbollsarena och en gammal luftvärnsbunker. Johan läste att anledningen till att den finns kvar är att mängden sprängmedel som hade behövts för att riva bunkern hade hotat närliggande byggnader. Nu hölls rave i den och bostäder planeras. I tivolit var det sjukt högljutt och det kändes som att gå i cirklar, trots att allt var relativt strömlinjeformat, på grund av att allt upprepade sig. Samma attraktioner och samma matstånd återkom efter ett tag. Vi insåg också att många attraktioner och matstånd hade oklart lättklädda/porriga kvinnor som loggor. Dagen rundades sedan av med lite vandring i St Pauli och slutligen en kvällsgyros nära vårt hotell. Lina vann återigen 7ans maratontabell och vi försöker fortfarande förstå. Jag kom sist.

På väg till Stockholm

/Andrei