För första gången i Japan väntade denna morgon en frukostbuffé oss. Efter Tatayamas alpinrutt checkade vi in på ett hotel i Matsumoto på andra sidan bergen. Frukosten var väldig o-frukostig men var ett skönt avbräck från våra vanliga frukostar. Jag åt äggröra, ris med senapssås, vitkålsallad med sojasås och korv.

Vår vistelse i Matsumoto blev kort då vi skulle ta tåget till Tōkyō efter lunch. Staden är mest känd för sitt slott som är ett av Japans äldsta slott av trä och ett av de mest kända. Slottet omslöts av en kanal som självklart var fylld med feta karpar och någon förvirrad sköldpadda.

Vi gick in i slottet som till vår förvåning även bestod av ett vapenmuseum. Alla våningar hade superbranta trappsteg och mängder med antika träpelare. De verkar ha varit fascinerade av sina pelare då det fanns minst en förklarande skylt per våning om hur många pelare sagda våning innehöll. Högst upp på toppen trängdes vi med turister för att få en glimt av utsikten.

Efter slottet tog vi tåget till Tōkyō och åt lunch från gårdagens burgarkedja, Mos Burgers, på resande fot. Jag somnade sedan och halvsov mig igenom resan lyssnandes på en podd om svenska älvar. Väl framme vid vårt nya boende, som är fantastiskt, stötte vi på problem att komma in. Koden till låset där nyckeln var inlåst fungerade inte och vi försökte förgäves i en kvart. Då prövade jag att öppna dörren vilken visade sig vara olåst. När vi kopplat upp oss på vårt wifi såg jag att vår värd hade mailat en timme tidigare om att låset var sönder och att han istället lämnat lägenheten upplåst. Livet utan wifi är hårt.


Vår värd kom sedan förbi och introducerade sig. Han tipsade oss om en Izakaya nära där vi bor. Det är tydligen en sorts informell japansk gastropub där man hänger på afterwork. Det är tydligen väldigt japanskt trots att det för oss inte kändes ett dugg japanskt. Man beställer in smårätter, som på vårt ställe kunde vara friterad kyckling, rått hästkött, sushi eller köttbullar. Stället var ganska skumt och alla i personalen såg sjukt förvirrade och ledsna ut. De gav oss fel mat två gånger och försökte ta tallrikar innan vi var färdiga. På vårt kvitto fick vi dessutom en smiley som inte var glad. Jag tolkar det som ett rop på hjälp. Nu är vi hemma och trots den märkliga matupplevelsen är vi mätta och belåtna. Kortspel och öl väntar innan vi sätter pungt för dagen.

/A