Korcula

Tidigt på morgonen steg vi upp för att hinna med färjan som avgick kl 07:15 till Korcula. Det var två sömnberövade turister som den morgonen vandrade genom Dubrovniks gator, vi kan nämligen räkna antalet timmar vi sovit i Dubrovnik på vår ena hand. Vi gillade vår värd och rummet, men det var omöjligt att sova där. Sängen knarrade bara man andades och den provisoriska luftkonditioneringen lät som en gräsklippare. Väl framme på Korcula blev vi chockade över vilket bra rum vi lyckats boka. Det låg ungefär en minut från hamnen och ännu närmre Old Town, och dessutom hade rummet allt man kan önska sig av ett ordentligt hotellrum. Kylskåp! Tyst & effektiv AC! Och viktigast, en ljudlös och bekväm säng! Naturligtvis var vi frälsta av rummet, som dessutom hade en mysig fönsterutsikt där vi kunde sitta och äta frukost.

Efter frukosten bestämde vi oss för att hyra ett par cyklar och ta oss ned till en by på öns sydöstra spets, Lumbarda. Vi fick höra att det var en charmig by omringad av vingårdar och med fina sandstränder. Om vår badupplevelse i Dubrovnik kan beskrivas som klippor med få turister så var Lumbarda motsatsen. Sandstränder med lika många turister som sandkorn. Barn som byggde sandslott och försäljare som sålde solstolar och parasoll. Trots det så var det oerhört skönt att ta sig ett svalkande dopp efter att ha cyklat 10 km under den heta solen. Till våra föräldrars stora glädje kan vi meddela att när vi fick förfrågan om vi ville ha hjälmar så svarade vi ja. Som Hannah sammanfattade det ”Hellre töntig än död”.

Efter några timmar med sol & bad bestämde vi oss för att det fick räcka och cyklade tillbaka in mot Lumbarda för lunch. Cykelturen tillbaka till byn bjöd på vackert landskap fyllt av vingårdar, krokiga smala vägar och hav. I Lumbarda fann vi sedan en pizzeria med fin utsikt som dessutom sålde lokalt vin för 15 kuna glaset (ungefär 20 kr) – vi var sålda. Jag och Hannah har även utvecklat en tävling, eller lek, där vi försöker avgöra vilka personer som är skandinaviska. Efter att ofta ha gissat rätt under de senaste dagarna har vi nått slutsatsen att vi skandinaver klär oss förutsägbart. Det är svårt att sätta fingret på vad som utmärker en skandinav, men det finns något särskilt. Om personen sedan råkar ha en kånk då är det en dead giveaway.

Efter att ha smält maten vände vi hemåt mot Korcula. Kvällen började närma sig när vi insåg att vi knappt varit i staden, det första vi hade gjort var att hyra cyklar och åkt iväg. Så en vilopaus och ett par duschar efterföljdes av en utforskning av centrala Korcula. Stadskärnan påminner mycket om Dubrovnik, smågator och gränder av sten, omringade av de platstypiska stenhusen med rött kakel. Till skillnad från Dubrovnik fanns här betydligt mindre turister och det behövdes bara en sväng in på en bakgata för att komma undan turistsorlet. Någon timmes vandring senare bar det av hemåt för kvällsmat vid vårt utkiksfönster.
/A